Axplock ur sharia lagarna

En samling lagar ur sharia
Konkreta exempel på några av sharias lagar och påbud listas nedan. Var och en av dessa regler har ett flertal textpassager i koran och/eller hadith som de sanktioneras av, precis som exemplet ovan för avfällingar. Av utrymmesskäl utelämnas dock alla dessa motiveringar här.

• Att följa icke-islamiska länders lag är tillåtet bara så länge det ej bryter mot sharia.
• Att kritisera eller häda mot gud, Muhammed eller islam straffas med döden.
• Att bli muslim är fritt för vem som helst, vilket uppnås genom att uttala den islamiska trosbekännelsen (tawheed) tre gånger.
• Att lämna islam innebär att man blir en avfälling (murtad) och straffas med döden.
• Innovation av islam (bidah) eller att vara hycklare (munafiq) och låtsas vara muslim utan att praktisera är förbjudet och innebär att man är i riskzonen för takfir, ett anklagande att man lämnat islam.
• Om en muslim via takfir anklagar en annan för att ha lämnat islam, så säger sharia att en av dem sannerligen gjort det.
  
• Alla muslimer är tvingade att delta i jihad.
• Ett enat islamiskt rike under en ledare (kalif) ska sända inbjudan till islam (dawah) till icke islamiska länder. Om länderna inte konverterar till islam eller underkastar sig som dhimmis ska krig påbörjas mot länderna.
• Den som stupar i jihad för islam blir martyr (shahid) med en speciell plats i paradiset (jannah).
• Att ta slavar i krig och att ha slavar är tillåtet.
• Kvinnor, barn och icke stridande ska inte dödas utan konverteras, dhimmifieras eller förslavas som krigsbyte.
• En femtedel av erövrade folks rikedomar ska tas i krigsbyte.
  
• Styrelseskick och lagar skapade av människor samt de som dömer i guds ställe är förbjudna.
• Muslimer ska inte ta otrogna som nära vänner, annat än om syftet är att sprida islam.
• Muslimer ska undvika att "skada med munnen", alltså kritisera, andra muslimer.
• Att ta sida med icke-muslimer mot muslimer är förbjudet.
• Muslimer ska inte debattera islam med otrogna.
• Bilder på levande väsen är förbjudet. Skapare av bilder ska hånas av gud på domedagen där de ska uppmanas försöka blåsa liv i vad de skapat och änglar sägs heller inte besöka sådana hus.
• Hundar och katter är inte lämpliga som husdjur.
  
• Muslimer som tar sitt eget liv kommer till helvetet.
• Homosexuella handlingar straffas med döden.
• Orättfärdigt mord eller dråp straffas med döden om inte offrets anhöriga accepterar blodspengar.
• Kvinnor är värda hälften så mycket som män vid bestämmande av blodspengar.
• En kvinnas vittnesmål inför domstol är hälften så värdefullt som en mans.
• Stöld bestraffas från fängelse upp till amputation av hand eller fot beroende på i vilken behovssituation tjuven var och stulet föremål.
• Falska anklagelser som inte innefattar takfir eller exempelvis hädande ger piskrapp, antal beroende på allvar.
  
• Sex före äktenskap straffas med 100 piskrapp.
• Otrohet i ett äktenskap straffas med döden, stening.
• Ogifta män, kvinnor och äldre barn ska hållas åtskilda. Olika tolkningar finns som i lindrig form bara gäller vid fysisk aktivitet eller tvåsamhet till hårdare tolkning som gör gällande att kvinnor och män inte ens ska prata med varandra utan förmyndares eller föräldras tillstånd samt närvaro.
• Män ska täcka sig från navel ned till knän och bära långärmat bland folk. De bör också låta skägget växa och trimma mustaschen för att skilja sig från otrogna.
• Kvinnor ska uppföra sig kyskt, slå ned blicken och vara lydiga. De ska täcka sina kroppar för andra än släktingar och inte dra uppmärksamhet till sig.
  
• En man får gifta sig med upp till 4 kvinnor om han kan försörja dem.
• En kvinna är ok att gifta bort från 6 års ålder.
• En kvinna får inte gifta sig med flera män.
• En okysk person får inte gifta sig med annat än okyska personer.
• En muslimsk man får gifta sig med icke muslimska kvinnor.
• En muslimsk kvinna får inte gifta sig med icke muslimska män.
• En kvinna behöver godkännande från sin förmyndare för att få gifta sig.
• En brudgum ska ge en lämplig bröllopsgåva/hemgift till sin brud.
• En kvinna som vill skilja sig behöver ett godkännande från sin man. Undantaget kan hon skilja sig ändå om hon kan bevisa att han behandlar henne felaktigt, inte kan försörja henne eller att han är impotent. Hon måste då betala tillbaka hemgifte om mannen kräver det.
• En man som vill skilja sig kan göra det när som helst. Han skiljer sig genom att säga "jag vill skilja mig" tre gånger högt (trippel talaq).
• En skild kvinna måste vänta tre månader innan hon kan gifta om sig utifall att hon blivit gravid, under vilken tid hon fortfarande ska försörjas av sin ex-man.
• En kvinna ärver alltid hälften så mycket som en man.
  
• Omskärelse av män/pojkar är obligatoriskt.
• Omskärelse av kvinnor/flickor (ej faraonisk) är rekommenderat eftersom det anses hjälpa dem vara kyska.
• Musik är förbjudet, specifikt musik av sexuell eller syndig natur.
• Alkohol är förbjudet, specifikt i berusande mängd vilket leder bort från islamiskt beteende.
• Förbjudet att äta är gris, blod, självdöda eller redan dödade djur samt allt kött som inte slaktats islamiskt.
• Islamisk slakt (dhabiha) gör kött tillåtet (halal). Slakten måste utföras av en muslim, med ett friskt djur och djuret vänt mot Mecca. Ramsan "I guds namn, gud är större" (bismillah, allahu akhbar) eller motsvarande måste yttras, djuret ska vara obedövat och ett snitt ska göras över halspulsåder och luftstrupe. Djuret ska därefter förblöda i några minuter utan att hanteras.
• Muslimer ska uppföra sig artigt, hövligt, sätta gud före sig själva och inte lockas av satan i frestelse och synd eller liknande.
  
• Icke-muslimer tillåts leva i islamiskt styre under ett dhimmiskap, ett religiöst apartheid-system. En dhimmi (plural dimam) är en person under "beskydd" som skyddas av avtal. Tanken är att underlägsenhet, diskriminering samt historiskt även tvångskonverteringar och etniska rensningar ska säkra islams spridning. Tvångskonvertering, etnisk rensning och mord av dhimmis är egentligen inte sanktionerat, men har skett under flera olika islamiska härskare genom historien.
  • En dhimmi:
  • måste betala islamisk skatt (jizya)
  • får inte ha samhälleliga arbeten
  • får inte vittna i domstol mot muslimer
  • får inte missionera, predika sin religion eller sprida icke-islamisk litteratur, dödsstraff
  • får inte bära vapen
  • får inte ärva en muslim
  • får inte bygga eller reparera heliga byggnader
  • får inte bära eller klä sina byggnader med religiösa symboler eller exempelvis kyrkklockor
  • får inte hindra islams spridning
  • får inte undervisa om islam
  • får inte rida på hästar eller kameler utan bara på åsnor
  • En muslim som mördar en dhimmi klarar sig undan med böter, blodspengar

Islam, sharia och samhället
Ett samhälle där religion enbart betraktas som en privat affär, helt avskiljd från officiell struktur, myndigheter, lag och styre, kallas sekulärt. Att anse att religion inte ska påverka samhället kallas sekularism, vars motsats är teokrati (gudsstyre). Teokrati baserad på islams lagar kallas islamism, och att vara islamist, är just att förespråka sådan teokrati av "politisk islam". Vanliga argument islamister använder är att det sekulära samhället ses som förfallet eller dekadent. Kvinnor ses som sexobjekt eller prostituerade som lämnat sin mans sida samtidigt som alkoholproblem, promiskuösitet och homosexuell pervertering förargar. Barbariska straff, amputeringar och steningar rättfärdigas med att de "avskräcker" och klassisk "mental utspegling" är populärt för att anklaga andra för korståg och religionskrig mot islam så fort jihad stöter på motstånd.

Mönstret för islamisering av ett samhälle är egentligen detsamma över hela världen, olika länders islamiska organisationer driver parallellt begynnande frågorna på skalan i form av familjelagstiftning, skolgång och barnuppfostran till i slutändan moralpolis och teokrati av varierande allvarsgrad. Att förstå sharia är att förstå drivkrafterna bakom islam och hur de driver praktiserande muslimer till att försöka islamisera olika delar av tillvaron under parollen "religionsfrihet", trots att:

Citat:

FN:s universella deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 30

Intet i denna förklaring må tolkas såsom innebärande rättighet för någon stat, grupp eller person att ägna sig åt verksamhet eller utföra handling, som syftar till att omintetgöra någon av häri uttalade fri- och rättigheter.

Sharia är tveklöst sådan verksamhet som omintetgör andra rättigheter i deklarationen. Sharia är normgivande för alla muslimer som är tillräckligt praktiserande och absolut ingenting som begränsar sig till fåtalet terrorister som har problem med läsförståelsen. I princip varje gång islamiska organisationer presenterar krav, varje gång de protesterar, demonstrerar eller kritiserar småsaker högljutt men i regel aldrig riktat mot varandra, har sin förklaring i sharia. När muslimer vill ha "särlagstiftning", specialanpassade domstolar för familjerätt, lagar som skyddar religion från kritik eller avbildning av upplevt heliga figurer, så hittas i slutändan alltid anledningen till det i Muhammeds ord såsom koran och hadith.

Beklagligt men förståeligt är känsligheten i att kritisera islam. Politiska "poäng" plockas enklare genom att strida "för religionsfrihet", än mot komplicerat förtryck eller misogyni där exempelvis kvinnor hävdar sig "vilja" bära burqa. Det är för bekvämt att säga sig strida "för muslimer", kanske palestiniers mänskliga rättigheter, i en kamp som vanligen manifesteras genom stöd för de organisationer som i slutändan förtrycker och vill förtrycka muslimer mest av alla, de islamiska organisationerna med islamistisk agenda som Hamas, CAIR eller för den delen SMR.

Källa: www.flashback.info