Under rubriken ”Invandring en tillgång” den 4 juni i Sydsvenskan beskriver riksdagsledamöterna Hillevi Engström (m), Annika Qarlsson (c), Eva Flyborg (fp) och Désirée Engström (kd) en rad fullständigt panikartade åtgärder som regeringen nu ska vidta för att försöka få invandrare i arbete.
Skribenterna beskriver både åtgärderna och invandringen som något mycket positivt, men den halvsidesstora debattartikelns innehåll avslöjar en befogad desperation inför två allvarliga samhällsproblem:
¤ pensionärernas antal ökar starkt
¤ arbetslösheten bland invandrarna är katastrofal.
Fler pensionärer och minst en halv miljon bidragsberoende invandrare, som bara blir fler för varje dag, är en ekonomisk mardrömssituation eftersom antalet skattebetalare inte tillnärmelsevis ökar i motsvarande takt.
Under 30 år har vi hört mantrat ”vi tjänar på invandringen”. Samtidigt har politikerna konsekvent vägrat att redovisa detta i siffror. De fristående ekonomer som försökt sig på en realistisk beräkning är alla ense: asylpolitiken kostar skattebetalarna mångmiljardbelopp varje år. Dessa kostnader hade kunnat betala vår statsskuld och garanterat alla medborgare en trygg ålderdom. Antalet bidragsberoende invandrare (samtliga åldersgrupper inräknade) motsvarar nu minst tio medelstora städers befolkning.
Vi kan konstatera att arbetslösheten bland invandrare generellt är dubbelt så stor som hos svenskar, trots de senaste regeringarnas enorma satsningar på svenskundervisning, teoretiska och praktiska utbildningar, inkvoteringar hos offentliga och privata arbetsgivare (inkvotering för att få delta i anbudsgivning) och så vidare. Ändå har man dragit av sjukskrivningar och förtidspensioneringar som är dubbelt så stor hos invandrare än bland svenskar.
Tittar man närmare på arbetslöshet och bidragsberoende bland de största invandrargrupperna de senaste tio åren, så är situationen katastrofal. Här handlar det om hundratusentals människor som saknar elementär utbildning och kunskap om det västerländska samhället.
Mer än hälften av SFI:s (svenska för invandrare) elever har inte lärt sig svenska trots dyr utbildning. Hos en etnisk grupp uppskattas arbetslösheten vara ca 99% och hos en annan cirka 80%. Det finns stadsdelar med 80% arbetslöshet och 99 % bidragsberoende bland det totala antalet invånare. Vi kan inte blunda för att många varken vill lära sig svenska eller arbeta.
Muslimska kvinnor i arbetsför ålder vars män, kultur och religion hindrar dem att arbeta och som har till uppgift att föda så många söner som möjligt ingår också officiellt i den arbetskraft som regeringen räknar med ska bidra med skatteinkomster. Hur ska en endast arabisktalande kvinna som kontinuerligt får barn kunna ha ett arbete samtidigt?
Jag tror att regeringen inofficiellt gett upp arbetslinjen för en stor del av invandrarna, därför öppnar de nu för arbetskraftsinvandring.
Men, som de fyra riksdagsledamöterna skriver: ”För framtidens välfärd och för enskilda människors livskvalitet måste invandrarnas ställning på arbetsmarknaden förbättras - och det snabbt.” Därför vidtar regeringen nu fler kostsamma åtgärder:
¤ Skattebetalarna får betala 50-75 % av lönekostnaderna under två års tid när arbetsgivare anställer nyanlända invandrare i stället för svenskar.
¤ Invandrare får låna 100.000 kr om de startar en firma. Staten (skattebetalarna får stå för ev. förluster).
¤ Nutek (Verket för näringslivsutveckling) ska hjälpa invandrare med finansiering, tillgång till nätverk för affärsutveckling och affärsrådgivning. Skattebetalarna finansierar detta med 60 miljoner kr fram till år 2010.
¤ I invandrartäta kommuner kommer skattefinansierade ”nystartskontor” att uppföras för att hjälpa invandrare med allt som gäller start av företag.
¤ Nyanlända invandrare ska erbjudas bostäder snabbt i regioner med många arbetstillfällen. Ingen tvingas dock flytta. Kostnaderna läggs på stats- och kommunalskatt. För övriga bostadssökande blir köerna längre.
¤ Så kallade lotsar (personliga assistenter) ska hjälpa asylsökande under den första tiden i Sverige. Om kostnaderna betalas av statsskatt eller belastar kommunernas budget för vård och omsorg anger inte regeringen.
- Vi ser invandringen som en tillgång, inte ett problem, påstår de fyra riksdagsledamöterna. Är de mentala blindstyren eller hämningslösa hycklare? Deras egen debattartikel pekar ju övertydligt på motsatsen: att asylinvandringen är ett akut hot mot vår välfärd.
"Nils-Eric Hennix är en partipolitiskt obunden författare, skribent och talare. Han har bland annat
arbetat som informationschef för socialtjänsten och stadshuset i Malmö, suttit i kommunfullmäktige för moderaterna på 1980-talet, och varit partiledare för Nationaldemokraterna."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar