EXTREMISTER Sverigedemokraternas syn på individ och tillhörighet är påfallande lik islamisternas. Det är också slående hur extremisterna hämtar näring ur varandras existens. Men all identitetspolitik är fördummande och när extremgrupperingar lyckas ta över mittfältet hotas demokratin, skriver filosofiprofessorn Per Bauhn.
***
Islamisters agenda är att införa politisk islam där alla lyder under koranen och sharialagar.
Att jämföra SD med islamister är barnsligt löjligt, och står så långt bort ifrånvarandra som det bara är möjligt. SD vill at de som kommer till sverige skall ta seden dit de kommer, lära sig språket och stå under Sveriges lagar. Om detta skall vara extremt på något sätt, ja då är väl Sverige redan extremt eftersom detta redan förväntas av invandrarna. Men det efterlevs väldigt dåligt. Sverige kommer med största sannolikhet bli det andra EU landet som inför sharialagar, utblidningar om sharialagar finns redan att gå på.
Vad som glöms av är att Åkesson talade om ISLAM som religion och inte om enskilda muslimer.
Pk-elitens desperation för fortsatt hjärntvätt av svenska folket lyser igenom. Tänk om svenskarna vaknar upp och börjar tänka själva.
Faktaunderlag för Åkessons artikel
Innehåll:
En sammanställning av hotet från islam
- citat Anders Johansson, Ölandsbladet
Obefogad rädsla?
- citat Khadaffi
- citat Bolkerstein/Bernard Lewis
- Ingmar Karlsson
Profetisk islamvarning
- Nordisk familjebok 1910
Varningar från muslimerna själva saknas inte
- Bomedienne
- Ayaan Hirsi Ali
- Bassam Tibi/Lisbeth Lindeborg
Europas självförnekelse
Islamofobi som slagträ i debatten
”Islam är inte som andra religioner”
- Patrick Sookhdeo
- Abd al Haqq Kielan, Hjärpe, Gardell, Broderskapsrörelsen
”En fredsälskande religion” i ett historiskt perspektiv
- Efraim Karsch
En totalitär ideologi
- Tyskland
- Volker Bouffier, CDU
”Vår tids största ödesfråga”
- Jan Gillberg
- Helmut Schultz
- Günther Lachmann
- Necla Kelec
- Orhan Pamuk
Ett dödligt hot
- Melanie Philips
”Den islamiska deklarationen”
- Aliji Izetbegovic
Ett högst troligt framtidsscenario
- Salman Rushdie
Med anledning av Jimmie Åkessons debattartikel i AB
En sammanställning av hotet från islam
”Nycklarna till en lyckad integration är anpassningsförmåga och en sund respekt för det nya landets kultur och traditioner Men hur integreras fundamentalistiska muslimer i den svenska sekulära kulturen? Det har ingen riktigt tänkt på. Det är människor som styrs av religiösa föreställningar, vilka har solklart tolkningsföreträde framför våra svenska lagar .”
Anders Johansson, Ölandsbladet 14 januari 2003
Obefogad rädsla?
”Det finns många tecken på att Allah kommer att ge en stor seger åt islam utan krig och utan vapen. Vi behöver inte terrorister. Vi behöver inte självmordsbombare. De närmaste åren kommer den muslimska befolkningen i Europa att göra om den europeiska kontinenten till en muslimsk kontinent. Vi kommer att bli 104 miljoner muslimer i Europa de närmaste 20 åren. ” Khaddafi
I ett tal för några år sedan vid universitetet i Leiden i Holland citerade EU-kommisionären Frits Bolkestein islamhistorkern Bernard Lewis’ förutsägelser om att ”Europa mot slutet av detta århundrade kommer att vara övervägande muslimskt. Om Lewis har rätt kommer befrielsen av Wien från turkarna 1683 ha varit förgäves.”
Det politiska och mediala etablissemanget hävdar med en röst att rädslan för islam är totalt obefogad. Det är litet märkligt mot bakgrund av att även den – får man förmoda - rumsrene ambassadören och generalkonsuln i Istanbul, Ingmar Karlsson så sent som den 4 april 2008 på SvD Brännpunkt varnade för islam.
Karlssons recept för att motverka ”en för Europa ödesdiger utveckling” är i första hand Turkiets medlemskap i EU. M a o: ont skall med ont fördrivas!
”Den årliga immigrationen till Europa är idag större än till USA. Det finns idag över 15 miljoner muslimer inom EU således fler än protestantiska skandinaver. Antalet kommer att öka genom en fortsatt invandring. Utvecklingen går därför obevekligt mot ett mångrasiskt
[1][1] och multikonfessionellt Europa. Även den demografiska utvecklingen i Europa bidrar till detta.
Idag är nativiteten bland de muslimska invandrarna i Europa tre gånger större än bland den icke-muslimska befolkningen. Om denna trend håller i sig skulle med nuvarande immigrationsmönster den muslimska befolkningen ha fördubblats år 2015 medan Europas icke-muslimska befolkning kommer att minska med 3,5 procent.
Uppskattningarna av antalet muslimer i Europa om trettio år når så högt som till 65 miljoner.
Ett nej till Turkiet baserat på religiösa och politiska skäl skulle därför vara ett direkt och klart besked till den snabbats växande delen av Europas befolkning att den för alltid kommer att betraktas som ovälkommen och en andra klassens medborgare.
Med detta budskap kan vi snabbare än vi anar få se en ghettoislam utvecklas i Europa. Radikala mullor över hela Europa försöker redan nu utnyttja de muslimska invandrarnas marginalisering och psykologiska och materiella problem för sina syften.
En civilisationernas kamp kan då fortare än vi anar bli en realitet i Västeuropa, men inte som en militär kraftmätning mellan väst och den islamiska världen utan i form av ständiga våldsamma konfrontationer i våra ghettoiserade storstadsförorter.
Ett turkiskt medlemskap i EU skulle däremot underlätta en nödvändig integrationsprocess och motverka en för Europa ödesdiger utveckling.”
[2][2]
Det måste vara besvärande för Sveriges politiskt korrekta och självcensurerande journalister att inte kunna trycka islamofobstämpeln i pannan på generalkonsuln i Istanbul! [3][3]
Profetisk islamvarning
Politiker, journalister och politiskt korrekta islamexperter försöker framställa hotet mot västerlandet från det ideologiskt-religiösa komplexet islam/islamismen som en modern företeelse utgående från datumet 11 september 2001.
En tidig varningsklocka ringde i Nordisk Familjebok 1910 under rubriken islam: ”För öfrigt tyckas de muhammedanska staterna f n befinna sig i en afmattningsperiod, om ock åtskilliga tecken tyda därpå, att den gamla hänförelsen ingalunda slocknat, och skulle den islamistiska fanatismen ännu en gång på allvar flamma upp mot ’de otrogna’ torde kristenheten få bereda sig på att möta en fruktansvärd motståndare.”
Varningar från muslimerna själva saknas inte
Redan 1974 varnade i klartext dåvarande algeriske presidenten Boumedienne i FN:s generalförsamling i New York för islams avsikter: ”One day millions of men will leave the Southern hemisphere of this planet to burst into the Northern one. But not as friends. Because they will burst in to conquer, and they will conquer by populating it with their children. Victory will come to us from the wombs of our women.”
Ingen enda västerländsk makthavare lyssnade då - lika litet som nu. Trots att de gång på gång själva varnar oss för sig själva - m a o muslimerna varnar Europa för muslimerna – lyssnar inte våra makthavare. Ingen av dem tar de tydliga hoten på allvar. I stället förespråkar de moskébyggande och skattefinansierad imamutbildning samt accepterar en ständigt växande rad muslimska krav på vårt samhälle. Europas - och inte minst Sveriges skattebetalare - får m a o det något tvivelaktiga nöjet att bekosta vår egen undergång!
Ayaan Hirsi Ali konstaterade redan för flera år sedan i Frankfurter Allgemeine Zeitung att ”islam är inte förenligt med det liberala samhälle som uppstod genom upplysningen.”
Bassam Tibi - förmodligen världens främste expert på islamism och själv muslim
[4][4] av syriskt ursprung, utbildad i Tyskland och sedan länge professor i statsvetenskap vid universitetet i Göttimgen och andra universitet såväl i västvärlden som i flera muslimska länder har i en av sina böcker konstaterat: ”Målet för de islamska fundamentalisterna är att avskaffa den västliga sekulära världsordningen och ersätta denna med en ny islamistisk gudomlig ordning. Världspolitiskt innebär detta att vi styr mot en allt intensivare civilisationskonflikt mellan väst och islam. Islamisternas mål är en imperialistisk, nyabsolutistisk världsmakt: islam.” [5][5]
Europas självförnekelse
Tibi kritiserade redan 1998 i sin bok ”Europa ohne Identität” Europa för att förneka sig självt och sina värderingar. Han varnade för att en multikultur med allt fler parallella samhällen växer fram och att den riskerar att underminera den västliga identiteten och leda till kontinentens sönderfall.
Tibi konsteterade att en orsak till att dialogen mellan muslimer och européer inte fungerar är att muslimer inte har respekt för dem som har en svag identitet.
”En multikultur med allt fler parallella samhällen håller på att växa fram och den riskerar att underminera den västerländska identiteten och leda till kontinentens sönderfall.
I sin bok myntar Tibi två begrepp som ständigt förekommer i debatten: parallellsamhälle och Leitkultur (ledande kultur). Ett parallellt samhälle, en ghettoisering uppstår när etniska minoriteter i multikulturens namn avskärmar sig från samhället i övrigt. Etniskt slutna samhällen med sin ”vi mot dom”-mentalitet strider mot upplysningens idé om öppenhet.
Det multikulturella och multietniska är därmed begrepp som står i motsats till kulturell mångfald, dvs en kulturell pluralism som hålls samman under ett tak av övergripande gemensamma värderingar, en ”Leitkultur. För europeiska medborgare oavsett etniskt ursprung gäller en ”Leitkultur” som innebär åtskillnad mellan religion och politik, pluralism, individuella mänskliga rättigheter, demokrati och civilsamhälle.” M a o det är värdlandets västerländska värderingar som skall gälla!
”Problemet med många européer, däribland opinionsbildare, är att de inte vet ett dugg om hur muslimer i gemen tänker och känner. När islamisterna angriper Europa i ord och gärning har européerna alltid en förklaring – det är de stackars fattiga, de undertryckta som reser sig mot globaliseringen osv. Och den inhumanitet som islamisterna ger uttryck för accepteras av européer som talar om tolerans!”
”De tar självmant på sig rollen som syndabockar och försöker hitta orsaken till islamismens utbredning i Europa. I stället för at stå för sin rätt faller européerna till föga för muslimska påtryckningar och inser inte att denna eftergivenhet bara väcker förakt. Tibi är f ö inte den ende som kritiserat européernas sätt att (re)agera.
”Var finns stoltheten över Europas civilisatoriska identitet?” undrar Tibi. ”Själv ser jag på européerna med ett visst medlidande – de har en svagt utvecklad identitet. De kryper för andra och tillåter sig inte att vara kritiska. För ett par veckor sedan liknade den iranske presidenten européerna vid hundar, om man sparkar dem gnyr de ett tag, men sedan kommer de krypande efter en igen. Detta är ju en fruktansvärd förolämpning men ingen europeisk regeringschef har reagerat. Om någon påstått något liknande om muslimer skulle alla ha reagerat, inte bara muslimerna själva som ju har en stark identitet, utan även européerna skulle ställa sig på deras sida. En orsak till att dialogen mellan muslimer och européer inte fungerar är att muslimerna inte har respekt för dem som har svag identitet. ”
”Varför ger man inte svar på tal och kritiserar den fientlighet mot kristendomen som finns bland muslimer? /…/ Tidigare trodde jag att denna eftergivenhet var något typiskt tyskt men jag märker den i flera länder , exempelvis i Sverige.”
”Lagarna måste skärpas. Så har skett i Frankrike. Där kunde muftin av Lyon, en känd predikant med fyra fruar och 13 barn, utvisas tack vare en skärpning av de franska lagarna nyligen. I London försökte Blair göra detsamma men där röstades lagen ner av labourpartiet i parlamentet i den falska toleransens namn.”
Med stöd i Hannah Arendts klassiska ”Elemente und Ursprünge totaler Herrschaft” (1962) hävdar Tibi att ”efter hitlerfascismen och den stalinistiska kommunismen är islamismen den tredje – nya – totalitarismen.”
Enligt Lisbeth Lindeborg
[6][6] uppfyller islamismen de grundläggande kriterierna för vad Tibi kallar ”neo-absolutistisk totalitarism”- den är en rörelse, en regim och en världsåskådning präglad av en extrem helhetssyn och gudsstaten är dess målsättning.”
Tibi irriteras över att européerna vägrar inse detta och i stället tar på sig rollen som syndabockar och försöker hitta orsaken till islamismen i Europa. ”I stället för att stå för sin rätt faller européerna till föga för muslimska påtryckningar och inser inte att denna eftergivenhet bara väcker förakt.”
Tibi anser vidare att ”kvinnoförtrycket inom islam – alltså inte bara bland islamister – är en fråga som angår oss alla här. Det är något som inte får accepteras i Europa i den falska toleransens namn.”
Vidare är Tibi den ende som reagerat mot att flera av Tysklands moskéer är uppkallade efter jihadkrigiska och fientligt inställda muslimska härskare och erövrare. Däremot saknas moskéer uppkallade efter de tidiga, stora muslimska filosoferna som upplysarna al-Farabi. ”Detta är tecken på att man inte vill ha någon dialog. I stället kommer man med provokationer och utmaningar som européerna lydigt sväljer.”
I Rom ville en muslimsk församling för saudiska pengar bygga en moské med minareter som skulle vara högre än Petruskyrkans torn! ”Därmed ville man visa att den kristna tron är underlägsen islam” konstaterar Tibi.
Danmarks största moské – i Århus – heter f ö Erövringsmoskén!
Islamofobi som slagträ i debatten
”Islamofobi är ett islamistiskt begrepp som nu används av européer. Om du utpekas som rasist och islamofob p g a en artikel om kvinnoförtrycket inom islam är det för att man vill skrämma dig till tystnad. Och i regel fungerar det! Inte heller tycks man veta att Muslimska Brödraskapet var och är en totalitär rörelse. Genom denna attityd går européerna islamismens ärenden och beskyller människor som kritiserar islamismen för att bygga upp en fiendebild kring islam” konstaterade Tibi.
”Islam är inte som andra religioner”
I september 2006 skrev den brittiske författaren och islamkännaren dr Patrick Sookhdeo i Evening Standard att ”Islam behöver behandlas på ett annat sätt än andra religioner eftersom islam skiljer sig från andra religioner. Det är den enda religionen som lär att dess efterföljare ska ta politisk makt för att sedan implementera en lag som ska styra livets alla aspekter, vilket leder till diskriminering av kvinnor och icke-muslimer.
Detta är i huvudsak varför en naiv multikulturalism inte leder till en mosaik av kulturer som lever i harmoni, utan till ett samhälle som hotas av islamistisk extremism.”
Hur många bevis behövs för att politiker, journalister m fl skall inse att islam inte kan förenas med europeiska värderingar?
I Sverige hävdar bl a Abd al Haqq Kielan alias Leif Larsson, Jan Hjärpe, Mattias Gardell, företrädare för Broderskapsrörelsen (på god väg att bli en underavdelning av islamiska brödraskapet!) m fl att islam är en fredsälskande religion. Till deras strategi för att ge en positiv bild av islam hör verbal bekännelse av demokrati, författning, tolerans, dialog och integration.
Deras avståndstagande från all kritik av islam är helt i linje med den inom islam tillämpade företeelsen ”taqija ” – dvs den urgamla rätten att ljuga när detta kan gagna islam eller en själv.
Regeringens ”informations- och propagandaministerium” satsar miljoner på att skicka ut fredsambassadörer för att predika islams fredsbudskap i skolorna.
Den dåvarande integrationsministern Jens Orback uttryckte sade i en intervju i SR i samband med ett integrationsministermöte i Holland för några år sedan:
”Vi måste vara öppna och generös mot muslimerna och islam för när vi blir i minoritet kommer de att göra samma sak mot oss” - dvs behandla oss på samma sätt som vi behandlat dem. En from – eller vad man skall kalla det – förhoppning!
Det är - enligt Orback - alltså inte en fråga om ”om” utan om ”när” Eurabia blir en realitet! Orback har - trots ett flertal förfrågningar - vägrat uppge när denna genomgripande demografiska förändring beräknas vara genomförd.
”En fredsälskande religion” i ett historiskt perspektiv
I boken ”Islamic imperialism, a history” av Efraim Karsh, professor vid King’s College, University of London kan man följa hur den islamiska imperietanken uppstod i och ur religionen och hur den utvecklats sedan 600-talet. Karsh är kritisk mot dem – inte minst i väst - som idylliserar islam och anser att inget ont kan komma ur denna fredsälskande religion.
Karsh berättar om krigsherrar, erövrare, sultaner och kalifer som utnyttjat de delar av religionen som passat deras syften för att skapa livskraftiga islamiska imperier.
1741 kritiserade Voltaire i sin pjäs ”Fanatism eller Mohammed” hur religion används som en mask för politiska syften och maktfullkomlighet. När pjäsen i slutet av 2005 lästes upp i den franska byn Saint-Gens Pouilly protesterade muslimerna. Uppläsningen framfördes under massiv polisbevakning medan våldsamma upplopp pågick utanför teatern.
En totalitär ideologi
I Europa finns militanta islamska rörelser som kämpar för upprättandet av islamska stater – inklusive Sverige.
Vi får aldrig acceptera att islamistiska och fundamentalistiska värderingar och rättspraxis får fotfäste i vårt land.
Egyptiern Farouk El-Zayat är en betydande man i den tyska och europeiska muslimska världen . Han leder bl a Muslimska studentföreningen, Förbundet för muslimsk socialvetenskap, Islamic Relief och Islamiska gemenskapen i Tyskland, vilka alla är utlöpare till Islamiska Brödraskapet.
Han är även ordförande i Youth Student Federation och Islamic Organizations of Europe, FIOE och generalsekreterare för Islamiska konciliet i Europa.
När tyska media och politiker behöver en samtalspartner för att diskutera islambrukar Ibrahim El-Zayat vara på plats och demonstrera sin vilja till ”konstruktiv dialog.”
[7][7]
Denna ”konstruktiva dialog” är givetvis inget annat än ett uttryck för ”iham” och/eller ”taqija”. I andra europeiska länder Frankrike agerar Tariq Ramadan på samma sätt.
El-Zayat hade i åratal kunnat bedriva sina skilda ”verksamheter” utan inblandning från de tyska myndigheterna.
I sin bok ”Der Krieg in unseren Städten har Ulfkotte vidare avslöjat att El-Zayats son Ibrahim i den muslimska ungdomstidningen TNT skrivit: ”Islams framtid i detta vårt Tyskland, där vi är födda och uppväxta, ska vi gestalta, vi som kan språket och känner till människornas mentalitet. /…/ Jag tror inte det är omöjligt att en förbundskansler år 2020 är en muslim. Detta land är vårt land och det är vår plikt att förändra det i positiv riktning. Med hjälp av Allah ska vi göra det till vårt paradis på jorden och då vi alla är förenade i islamisk ”umma” ställa oss till förfogande för hela mänskligheten.”
I klartext talar Ibrahim El-Zayat om en realistiskt möjlighet av ett ”Kalifat Tyskland” som sedan skall sprida sig över världen.
”Flertalet fundamentalistiska muslimer har som främsta mål att ersätta regimerna i de länder de bosatt sig i med ett stats- och samhällssystem grundat på sharia” konstaterade den ansedda tyska dagstidningen Die Welt den 5 juni 2003.
I kampen mot ”de otrogna” och för det absoluta världsherraväldet vill extrema muslimer bilda ett islamiskt parti i Tyskland. Härvid använder de sig av en dubbel strategi.” I offentliga sammanhang framställer de sig som laglydiga, toleranta och beredda till dialog. Men i verkligheten strävar de mot ett totalitärt islamistiskt samhälle i vilket alla våra värderingar skall sättas ur spel” konstaterade Hessens inrikesminister Volker Bouffier, CDU i Die Welt..
Die Welt varnar för det som sker bakom de stängda moskédörrarna och den bayerska författningsskyddsmyndigheten citerade en predikan som hållits i en moské i Bayern: ” Amerika är en stor djävul, Storbritannien en liten, Israel en blodsugande vampyr. /…/ Vi måste driva ner de otrogna i helvetets djup. Vi måste hålla samman och hålla oss lugna tills det blir dags. Ni kan ännu inte se det men allt håller på att förberedas. Det sker i det fördolda. Ni måste hålla er beredda för den riktiga tidpunkten. Vi måste utnyttja demokratin för våra syften. Vi måste täcka hela Europa med våra moskéer och skolor.
Så talar det öppna samhällets fienden.
Vår tids största ödesfråga
Jan Gillberg gjorde i nr 1-2:05 av tidningen DSM - Debatt, Sanningssökande, Mediakritik en utmärkt analys av islam. Gillberg refererar i sin artikel bl a till f d förbundskansler Helmut Schmidt, som tidigt varnade för ”konsekvenserna av en massinvandring av muslimer” och som även uttalat sig mot att låta Turkiet bli fullvärdig medlem av EU.
Gillberg hänvisar också till chefredaktören för Welt am Sonntag Günther Lachmanns bok ”Tolerans till döds” och konstaterar att ”Den tillnyktring som nu krävs måste utgå från realiteter och inte från politiserande anpassningsverbalism. Europa har redan tagit emot för många invandrare från muslimska länder. Den integration, som förväntats ske mer eller mindre av sig självt, har inte skett.
Det är - som Lachmann visar i sin bok – en allvarlig försummelse att inte ha insett att själva grundförutsättningen för något sådant saknas. I stället har det vuxit upp parallella kulturer, som både vad gäller grundläggande värderingar som socio-ekonomiska intressen befinner sig på kollisionskurs.
Till detta kommer att den ena kulturen är målmedvetet aggressiv och den andra vilset undergiven. /…/
Det som nu sker och skett i Europa hade – kan man tycka – varit lätt att förutse. Man kan nu bara hoppas att politiker och opinionsbildare skall vara mer förutseende när det gäller att i tid inse det som Günther Lachmann söker få sagt om den tolerans till döds, som alltför länge kommit att utmärka inte bara det tyska utan ö h t det europeiska och då i synnerhet det svenska förhållningssättet vad gäller vår tids största ödesfråga.”
Den turkiska författarinnan Necla Kelec menar att västerlandet underskattar den islamiska målmedvetenheten att stegvis flytta fram sina positioner och genomdriva sharialagar globalt.
Också den turkiske Nobelpristagaren i litteratur Orhan Pamuk ser med oro på hur Europa backar för islamiska hot genom självcensur och lagstiftning som reducerar yttrande- och pressfrihet: ”Respekt för religiös övertygelse hos minoriteter har lett till att yttrandefriheten begränsas även i väst. Det är förkastligt och utgör ett uselt exempel för mänskligheten.”
”Ett dödligt hot”
”Multikulturalismen och det aningslösa omfamnandet av islamister är ett dödligt hot mot Europa” konstaterade den brittiska författarinnan Melanie Philips vid en konferens i Stockholm i maj 2007.
Melanie Philips har skrivit boken ”Londonistan”. Konferensen hade arrangerats av tidskriften Neo och terrorismexperten Magnus Norell. Trots terrorattackerna mot London har brittiska myndigheter, media och den intellektuella eliten ingenting lärt utan fortsätter att ge olika fanatiska grupper fritt spelrum i landet samtidigt som de värderingar som format nationen överges.
”Multikulturalismen har fört med sig ett utraderande av den nationella identiteten.”
Philips är frispråkig i den undfallenhet som fått förödande följder: ”det liberala västerländska samhället har underminerat sig självt och är på väg att förlora slaget.” /.../ ”Västvärlden befinner sig i en dödlig kamp mot islamismen. Islamismens frammarsch märks inte minst när det gäller de ständiga attackerna mot yttrandefriheten” menar Philips. ”I Storbritannien som varit en bastion för yttrandefriheten, fördömdes de tidningar som tryckte Muhammedbilderna.
Men de muslimer som tog till våld och dödshot försvarades.” /../ ” Detta är ett stort hot mot västvärlden och mot alla de muslimer som vill leva i ett modernt och fritt samhälle.”
”Alltsedan dödshoten mot Salman Rushdie har brittiska media givit efter för fruktan, fruktan för våld och fruktan att stämplas som islamofober, vilket idag är värre än att kallas pedofil.”
Den rätta modellen om samhället skall förbli liberalt är enligt Philips ”pluralismen som låter mångkulturen finnas men under ett paraply av en nationell identitet med gemensamma värderingar.”[8][8]
”Den islamiska deklarationen”
”Först och främst: det kan aldrig råda fred och samexistens mellan den islamiska tron och sekulära sociala och politiska institutioner.
En islamisk rörelse bör och kan gripa makten så snart så snart den är moraliskt och numerärt så stark att den inte blott förmår störta det icke-islamiska styret utan också upprätta ett nytt islamiskt.
Islam vägrar entydigt varje främmande ideologi rätt och tillfälle att verka inom dess domäner.
Press, TV och film måste kontrolleras av personer vilkas islamiska moral och intellektuella auktoritet är odiskutabelt.” Alija Izetbegovic, Bosniens president i sin skrift ”Den islamiska deklarationen”
Ett högst troligt framtidsscenario
Redan för några år konstaterade Salman Rushdie: Om 25 år kommer vi att undra varför vi i toleransens och acceptansens namn bakband våra händer, slet upp våra strupar och gav upp det västerländska samhället.”
Avslutningsvis några visdomsord från den franske 1500-talsfilosofen Michel de Montaigne ”Vid randen av en avgrund finns blott en sak att göra: ta ett steg tillbaka.”
[1][1] 1) ”Mångrasiskt”?? Vad menar konsuln? Vi har ju i decennier blivit itutade att det inte finns några ”raser.” I sin broschyr ”Ord som taggar” utgiven av TCO m fl ( Polisförbundet, Journalistförbundet, Lärarförbundet, Finansförbundet m fl) gäller den första varningen för ord vi inte får använda order ras: ” Ras: Det finns bara en ras!”
[2][2] (3) Ambassadör Karlssons egen fetstil
[3][3] (2) I mitten av 1990-talet var Ingmar Karlsson inbjuden som talare vi ett årsmöte i Tysk-Svenska forskningsföreningen , STYFF. ”Mellan skål och vägg” formulerade han sig sålunda : ”Det finns idag ca 250 potentiella oroshärdar i världen…I de allra flesta är muslimer inblandade. /…/ Tredje världskriget kommer inte att stå mellan stater utan kommer att utspelas i våra egna förorter.”
[4][4] Bassam Tibi är sufimuslim
[5][5] Källa: Lisbeth Lindeborg i SvD: s nätupplaga 16 februari 2006 ”Islamister vill ha världsmakt.”
[6][6] Lisbeth Lindeborg, fil dr i statsvetenskap, verksam i Tyskland
[7][7] Källa: Utdrag ur en artikel ”Europeisk eftergivenhet väcker förakt bland muslimer” i Axess nr 4, maj 2006 av Lisbeth Lindeborg. Hittills har Tibis böcker, skrivna på engelska eller tyska, översatts till 16 språk – bl a spanska, italienska, polska, ryska, holländska och givetvis danska – men givetvis inte svenska!
Tibi har” skriver Lisbeth Lindeborg ”i bok efter bok, i föredrag och debatter, som politisk rådgivare och medlare, inpräntat hur viktigt det är att förstå skillnaden mellan islam som är en religion och den politiska islamismen som strävar efter ”Hakimuyyat Allah” en totalitär gudomlig ordning som ska ersätta den västliga, sekulära och demokratiska världsordningen. Först när vi har denna distinktion klar för oss har vi en chans att lösa de politiska konflikter som förgiftar relationen mellan väst och den muslimska världen, hävdar han.”
Lindeborg skriver om de brinnande ambassadbyggnaderna, demonstrationsplakaten med sina hotfulla texter och vandaliseringen av EU:s lokaler i Ramallah. Ett plakat som etsat sig fast i Lindeborgs minne bars av svartklädda kvinnor i Islamabad: ”God bless Hitler"
Med anledning av de danska karikatyrerna av Muhammed säger Tibi trots att han tar avstånd från karikatyrerna att ”vi måste ändå försvara yttrandefriheten, den får inte naggas i kanten. Man kan fördöma karikatyrerna etiskt men inte juridiskt. Tecknarna gjorde islamismen en tjänst och oss reformmuslimer en björntjänst. Det som utspelade sig på demonstrationerna efteråt gällde inte karikatyrerna, de flesta demonstranterna hade inte ens sett dem. Vad vi såg var en global mobilisering av muslimer från Jakarta till London under parollen ”Döda de otrogna”.
[8][8] ”Europa hotat av islamister” Världen Idag 14 maj 2007
