Alliansen mellan extremister och islamister håller de moderata muslimerna borta från offentligheten och spelar rasister och islamhatare i händerna, menar Torbjörn Elensky.
På vilket sätt är islamofobi ett relevant och användbart begrepp för att ringa in en viss typ av rasism? Den rasism som drabbar människor med ursprung i Mellanöstern och Nordafrika drabbar oavsett om de är muslimer, kristna, druser, alawiter, araber, kurder, berber, ateister, liberaler eller kommunister - oavsett vilken etnisk grupp, gren eller parti de tillhör.
Sydöstasiater kan i gengäld mycket väl vara muslimer, men de omfattas knappast alls av samma slags fördomar som sina arabiska och afrikanska trosbröder- och systrar. Var går gränsen för islamofobi?
Får man säga att Saudiarabiens regering hänvisar till Koranen när den förbjuder kvinnor att ta körkort? Får man påvisa ens de kopplingar de själva gör, eller måste man utgå från att det finns en god islam, som är den sanna, och att alla som gör avsteg från den per definition inte är muslimer och således inte på något sätt kopplas till islam, oavsett vad de själva säger? Är Hizbollah muslimskt? Är Irans regering? De som i dag predikar jihad, det vill säga krig mot de otrogna, hänvisar faktiskt till Korantexter.
Den våldsamhet de hyllar är något de själva väljer att lyfta fram ur religionen. Lika väl som det inte går att förneka att de stater som infört sharia, och som använder den som förevändning för extremt grymma och ovanliga straff - också för brott som här inte ens skulle kallas brott, som homosexualitet, otrohet, konvertering och så vidare - gör det med uttrycklig hänvisning till islam.
Att förneka att detta finns i religionen är lika dumt som att anse alla muslimer kollektivt skyldiga. Den som inte uttryckligen ställer sig bakom stening för äktenskapsbrott ska naturligtvis inte behöva bära hundhuvudet för att sådant sker.
Läs mer: www.dn.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar